kats

i går fick naturen ge mig det jag behövde...energi. Att vara i naturen är underbart, det får en att tänka klart, rensa upp det negativa man samlar på sig i kroppen.

På grund av flera anledningar är magen paj igen och jag kunde inte jobba, jag klev upp som vanligt 06,20 och ut med hundarna och hämtade tidningen, fruktost åt hundarna och frukost åt mig. Jag älskar frukost och anser att det är den godaste måltiden på dygnet....jag kan gå och längta efter min frukost :-) knäpp va?!
Men efter frukost reagerade magen kraftigt så efter 1 timma så fick jag ringa chefen och meddela att jag stannade hemma.

SÅ när jag vilat klart konstigt nog låg hundarna stilla i sängen med mig, att kocco gör det är inte konstigt förståss för hon gilllar det verkligen men krutov, han kan inte vara still....men han kände att jag hade ont så han var hänsynsfull...
Då tog jag i allafall hundarna och packade bilen och drog ut i skogen...jag la 2 spår. Ett åt kocco och ett åt kruotv. PRecis när jag var klar började det regna så jag satte mig i bilen och satt och väntade på att tiden skulle gå så jag fick släppa på hundarna på spåret... MÅNGA tankar bearbetas då....man hör hur det smattrar på rutan, på biltaket mm...man blir nästan sövd av det.
Efter 1 timma lättade regnet och jag tog ut kocco först.
Hon hittade spåret fint ohc spårade som vanligt mkt noggrant och i spårkärnan...sakta lungt...markerade apporterna som vanligt enligt skolboken...men eftersom det är vinter ? så har vi ju inte kunnat spåra så mkt och då kommer hennes tveksamhet in...hon stannar och bevakar emellanåt, vid varje apport innan hon griper den så måste hon bevaka mellan 5-15 sekunder...hejjar jag på henne kan hon bli låg...jag chansade och denna gång gick detbra hon tog apportern och kom....spåret gick över en väg, längs en väg och lite trixit men hon klarar det så bra...bara apporterna kommer ofta så hon får godis för det är henne morot...härligt å se henne så glad i spåret...inte alltid hon njuter av det.
Så dags för lilleman, Kruotv....han gick nästan på bakbenen  så ivrig var han. Han hittade sitt spår fint också, mkt mkt intensivt spårat...jag spårar i koppel för annars far han runt som en TOK. koppel och sele.... allt yr där han kommer fram...han riktigt gräver sig fram...jag försöker gå lungt ...hej å hå....han sitt markerar och vi jobbar på det....han vill bara spåra, det är så självbelönande för honom...Han är verkligen koccos raka motsats...jag har så totalt !! 2 olika hundar .... hans spår gick över 2 vägar, det var spetsvinklar och andra vinklar...inga problem.
Efter två lyckade spår kände jag mig så nöjd, vi gick en liten promenad så hundarna fick härja lite...
Så skönt att andas in skogen. Problemen känns lite mindre just när ma när i skogen...prova själva... gå och krama ett träd....så känner ni trädets energi...det liksom vibbrerar i hela trädet..det tycker jag är mäktigt..

Efter en jobbig tid så glömdes det bort ...dock bara för en stund men ändå...härliga underbara skog...vad gjorde man utan dig...