kats

var ute och kvällkissade hundarna... så vackert det var... så ljust det var...ååå vilket otroligt fågelkvitter. Stod länge och väl och bara lyssnade i den stilla natten... tänk vad fort för sommaren har gått egentligen. Försökte fånga ögonblicket med telefon... lyckades inte så bra.... men hoppas ni känner lite känsla... :-)

(tyvärr får jag inte överföringen från telefon till datorn att fungera just nu, teknikens under)

När jag rundade storladans sista knut hoppar sonen fram med ett skrik!!!... han hade smygit sig efter mig och satt på pass....jag höll på att göra i brallan.... vi skrattade gott när jag väl hämtat andan å känslan av stillheten och det vackra försvann med att nafs...fniss fniss