tisdag
Måste bara få prata om en sak som hände idag.... absolut inte för a tt höja mig själv så får ni inte ta det... UTAN jag vill bara förmedla hur tokigt det kan bli och hur "lätt" man kan ändra på saker... när det gäller hundar....
I dag har jag haft problem lösning ... En stor hund som var livrädd att gå i trappa utför... av flera anledningar... som jag inte kan nämna här... men de har i allafall fått bära hunden utför varje dag flera ggr om dagen... i 2 års tid....
Jag ryckte ut...förklarade för ägarna hur jag hade tänkt det... bad dom gå ut då deras energi skulle bli för stark och påverka hunden negativt...
Jag satte på hunden ett koppel enbart för att de hade sagt att hunden hade försökt slänga sig handlöst utför och det ville jag ju absolut iinte.
Uppför gick ju galant och när hunden precis klivit på översta trappsteget så vände jag på den... hunden tvärnita och den var verkligen livrädd....
Eftersom jag var nollställd eller vad vi ska kalla det för... Jag hade ju inga värderingar eller känslor bakom detta beteende så jag kunde arbeta med enbart lugna energier ....
Så länge hunden stretade bakåt höll jag emot...OBS drog ej... När den gav efter lättade jag.... och vips hade hunden fått ena tassen i trappen.... Jag lovar ... hunden vibrerade av rädsla.... Men jag var lugn och sa till hunden att : Gå sakta så känner du varje trappsteg. GÅ sakta så ser du varje trappsteg.... Du är duktig, du är stor och har balansen... gå ett steg i taget....så tog hunden ett steg.... ett steg till.... ett steg till...Vi stannade och vilade så hunden verkligen fick STÅ i trappen med full kontroll och mitt mentala stöd....
Det tog oss kanske 1 minut att jobba oss ner.... Så gjorde vi om det och om det och om det... till slut gick han där själv men jag var med hela tiden som stöd...
Tog kanske 10-15 minuter totalt tror jag.... DÅ fick matte ohc husse komma in å se så duktig han var.... De fick gå varsin gång för att känna och verkligen tänka rätt och inte ömka....
Vad jag vill komma åt... Det är så lätt att ställa till det... man tror ma n är snäll, man tror ma n stöder hunden då ma n i själva verket ställer till det och förvärrar det.... Men det går att ändra på det om man går in med rätt energi i stället..
Men oj vad jag kanske svammlar ohc krånglar till det... hoppas ni förstår mitt budskap... Jag är nog så trött nu... å andra sidan brukar inte det hjälpa... att jag är pigg i skallen... det är rena rama rappakaljan ändå:-)) fniss
gooood natt...
efter att ha sovit å blivit klarare i skallen
En människa som gör sig illa oavsett om vi älskar den eller inte så vill vi hjälpa och trösta... Men en hund kan vi inte trösta... hjälpa kan vi me n ej trösta... det förvärrar... nu kanske det bli klarare:-))
go morgon föresten:-))
Ja, du är inte dålig du, inte! Så häftigt.
Men hallå! Du gjorde ju ett jättejobb!! Så himla bra gjort av dig! Skryt lite tycker jag!!
Hej
Förstår precis vad du menar inge =) rappakaljan
Tycker de var bra förklarat.
Jag hittar fortfarnade inte din nya hemsida?? =(
Kan inte du göra en länk här på din blogg?
Kjam Anna
Snyggt jobbat! kram
Wow du är duktigt!! Många hundar / ägare behöver hjälp.
Ibland är den stora frågan Hjälper eller stjälper man?? (både sina barn & djur)
Ofta ser man hundar som tagit kommandot över husse & matte... tyvärr..
Visst är det en underbar känsla när man som instruktör/kursledare lyckas hjälpa någon ägare och dennes hund. =)
Ramlade in här via Rankans blogg.
Förstår precis! Du svamlar inte ett dugg! Och du höjer dig inte alls till skyarna. Du säger bara som det är. Men det betyder ju för den skull inte att du inte är duktig. För tänk så många människor som inte förstår detta. Hur många gånger ser man inte folk som är ute med sin hund av mindre modell. De måter en större hund. Och tar upp sin i famnen... Självklart tror ju denna hund att stora hundar är farliga...
Tog själv hand om en hund när den var 7 månader. Kom från ett hem där de inte varit speciellt snälla mot honom. Det gick inte att gå ut med honom om det var folk ute. Han var livrädd. Han attackerade barn. För han var livrädd. Folk på hundklubben med många års erfarenhet sa åt mig att avliva honom. Men jag vägrade. Jag tränade. Stärkte hans självförtroende. Uppmuntrade hans positiva beteende och nonchalerade det negativa. Han gjorde enorma framsteg! Inga problem med barn alls. Han levde ytterligar i 8 lyckliga harmoniska år innan han dog av sjukdom. Tänk så mycket som man kan göra med positiv energi och kärlek.
Vad härligt för dessa hundägare att de har dig till hands.
Ha en underbar torsdag!
Va tufft !!!! Kul att du kunde hjälpa den rädda hunden.....
Grattis!!!!
Kram
Margaretha