kats

...men samtidigt en lättnad.

Den lilla svarta lammungen blev frånstött av sin mamma. Jag har försökt med healing, djurkommunikation, jag har strykt mammans päls på lammungens päls, jag har strykit den andra ungens doft på den lilla svarta... Men ingenting har hjälp.
Vi fick börja mata den med nappflaska och varje gång jag har matat har jag pratat med mamman och talat om att hon måste av hela sitt hjärta hjälpa den lilla... alla är lika mycket värda.

Det såg ut som om vi skulle klara det.... Syrran, jag och hennes barn har hjälpts åt....Men i går morse vände det... hon blev slöare och slöare... vi började prata om att vi kansek måste hjälpa henne över.... vi bestämde att vänta tills idag.

I morse när jag var ut med vällingen så fick jag henne att dricka lite mer än vad hon gjorde i går... men hon var borta medans hon drack...  förstod att nu förlorar vi henne, det går inte längre, varje gång vi varit in till henne har hon legat och varit borta, så hon fick somna in..... tungt så tungt...

Jag känner mig så misslyckad då jag inte kunde förmå mamman att ta emot sitt barn... usch... men så är det. Det är inte alltid man lyckas rädda alla.... i denna stund är det svårt att se alla djur man har räddat... nu ser man bara ett misslyckande... tårar... kusinerna erik och kalle har varit jätteduktig att hjälpa till med Bella som jag kallade henne för... de har värmt henne, matat henne mm mm...  Tungt även för killarna...tungt för oss alla 2 benta...

Men så är det i livet å så är det när man har djur... Det är inte alltid roligt och gulligt. Ibland är det ett helvete också....