Det kom ett brev...
Ni som följer min blogg kanske minns Sofie, min pryo tjej som var hos mig i 3 veckor.
Hon åkte till portugal och det kom ett brev med bilder...
Så här skrev hon: ( har förkortat brevet)
Jag bodde hos Gabi och hennes man Helmut i en liten by i Portugal. De hade ett mysigt hus med ca 5 km till närmaste affär. Gabi och Helmut har inget stort hundhem utan de har ca 22 hundar hemma hos sig, som bor i hundgårdar på gården eller i hundburar som finns på gården, i hallen och i köket. Hundarna som bor i hundburarna får gå ut på koppelpromenad och de får turas om att springa lös i trädgården (Gabi är väldigt rädd för att hundarna ska hamna i bråk så hon tar det säkra före det osäkra) Hemma hos dom bor hundarna i en lugn hemmamiljö och det är inte alls som ett vanligt "hundhem"
Andra dagen i Portugal fick jag följa med Gabi till ett hundhem i Beja . Hundhemmet där bestod av bara betong och galler, inget mjukt alls att ligga på och där bodde ca 70 hundar och bredvid låg det så kallade "killing station" där hundar tas in för att dödas. Gabi berättade att kvinnan som ägde "killing station" var veterinär men hon brydde sig inte alls om hundarnas välmående. Utan de som var sjuka eller hade ont struntade hon totalt i, hon lät dom vara tills den dan då de skulle avlivias vilket kunde dröja ett tag. Många hundar som bor på hundhemmet i Beja är hundar som har räddats från killing station, hunden som jag hade med mig till Sverige var där ifrån.
Jag har även hört fler skräckhistorier som till exempel tre hundar lämnades ensamma i en lägenhet i tre månader, de blev så hungriga så de började äta på den tredje. Eller turister som skaffar sig hundar på semestern och sedan lämnar dem där.
Under hela vistelsen så mötte jag kanske två hundra hundar och inte en enda av dem var aggresiv, antingen så var de sociala och jätte glada eller så var de skygga och försiktiga. Jag kunde gå fram till varenda hund där utom en. Bambi hette hon och hon var väldigt skygg ingen fick tag i henne. Jag satt inne hos henne många gånger och gjorde alla lugnande signaler jag kunde. Det funkade lite hon kom fram och nosade iaf men jag fick aldrig klappa henne.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om resan men det är så mycket så man glömmer nästan bort allting:P
/Sofie
Hon åkte till portugal och det kom ett brev med bilder...
Så här skrev hon: ( har förkortat brevet)
Jag bodde hos Gabi och hennes man Helmut i en liten by i Portugal. De hade ett mysigt hus med ca 5 km till närmaste affär. Gabi och Helmut har inget stort hundhem utan de har ca 22 hundar hemma hos sig, som bor i hundgårdar på gården eller i hundburar som finns på gården, i hallen och i köket. Hundarna som bor i hundburarna får gå ut på koppelpromenad och de får turas om att springa lös i trädgården (Gabi är väldigt rädd för att hundarna ska hamna i bråk så hon tar det säkra före det osäkra) Hemma hos dom bor hundarna i en lugn hemmamiljö och det är inte alls som ett vanligt "hundhem"
Andra dagen i Portugal fick jag följa med Gabi till ett hundhem i Beja . Hundhemmet där bestod av bara betong och galler, inget mjukt alls att ligga på och där bodde ca 70 hundar och bredvid låg det så kallade "killing station" där hundar tas in för att dödas. Gabi berättade att kvinnan som ägde "killing station" var veterinär men hon brydde sig inte alls om hundarnas välmående. Utan de som var sjuka eller hade ont struntade hon totalt i, hon lät dom vara tills den dan då de skulle avlivias vilket kunde dröja ett tag. Många hundar som bor på hundhemmet i Beja är hundar som har räddats från killing station, hunden som jag hade med mig till Sverige var där ifrån.
Jag har även hört fler skräckhistorier som till exempel tre hundar lämnades ensamma i en lägenhet i tre månader, de blev så hungriga så de började äta på den tredje. Eller turister som skaffar sig hundar på semestern och sedan lämnar dem där.
Under hela vistelsen så mötte jag kanske två hundra hundar och inte en enda av dem var aggresiv, antingen så var de sociala och jätte glada eller så var de skygga och försiktiga. Jag kunde gå fram till varenda hund där utom en. Bambi hette hon och hon var väldigt skygg ingen fick tag i henne. Jag satt inne hos henne många gånger och gjorde alla lugnande signaler jag kunde. Det funkade lite hon kom fram och nosade iaf men jag fick aldrig klappa henne.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om resan men det är så mycket så man glömmer nästan bort allting:P
/Sofie
Kommentarer
Postat av: Carina
Grymt....men ack så vanligt :/
Jag har varit ganska aktiv i www.hundhjalpen.se tidigare där raggsockan är ifrån.
Trackback