Sorg
Sonen har bestämt sig för att lägga av med bandy. Under det sista 1-1,5 åren har det hänt saker som gjort att han har lessnat. MEN han har ställt upp för laget, han har offrat sig för laget. Jag vill inte gå in på vad som hänt men helt klart är det om ledarna agerat på ett annat sätt har kanske detta beslut inte fattats.
Han är i en jobbig ålder där många kanske faller ur. Jag har peppat, stöttat, vi har pratat mm mm så han stod ut förra säsongen men nu får det vara nog.
Detta är helt klart en ledarfråga !
Han har levt bandy sedan tiden före knatte. Bandy bandy... även för mig då jag har varit med på inte alla träningar men MÅNGA, varit med på alla matcher. Jag har varit inte bara mamma utan en av ledarna och i år även lagledare.
Daniel som är en mkt duktig spelare och blivit uttagen till landslagets tränings uttagningar men blivit så sjuk så den sista uttagningen de 2 sista åren har han missat och inte kommit med i landslaget.
Jag respekterar och stöttar honom så klart i hans beslut och jag är stolt över honom, mkt stolt att han vågar stå upp och gå sin väg. Synd för bandyn. En förlust för dom.
Men det känns så in i norden i mitt hjärta då jag vet hur han brinner för bandyn och hans drömmar är borta. Visst nya drömmar kan skapas. Finns någon mening i allt och det blir ju spännande och se vad detta leder till.
Men återigen... hade ledarna agerat på ett annat sätt under hela förra året hade nog detta beslut inte tagits. Det vet man så klart inte MEN känslan är så.
Känns också i mig då man har själv levt bandy och vi har haft en fin relation sonen och jag. Ett sätt att umgås som ensamstående mor och son. Kul för mig att blivit så accepterad av alla killar i laget. Jag har inte varit som en normal morsa antar jag :D
Ja ja .... herr framtid... vad vill du med våra liv?
Kats, jag förstår din sorg - man vill ju bara att barnen ska må bra och lyckas! Men du ska också känna dig stolt över att han vågar sätta ner foten och gå sin väg när det inte känns bra. Trots att det är hans liv och trots att det också är ditt liv och trots att han vet att han gör dig lessen!
Det är starkt! Och med den styrkan kommer man långt i livet!
Det kan ju också bli som för min grabb som kom tillbaka efter ett års frånvaro - mer taggad än nånsin! Med nya visioner och ny kraft både fysiskt och mentalt!
Han kanske blir hundtränare tillsammans med dig????
Va stolt över din son och se till den relation ni har utanför bandyn för den försvinner inte!!!
Kram till dig!
Tråkigt när det blir så där men nu öppnas säkert nya dörrar i livet för er.
Kram!
Mmmm du så är det..när man tillbringat så galet mycket tid inom en sport..så svider det verkligen när det känns orättvist...meeeeen allt har sin tid som jag brukar säga..elitnivå är slitsamt och ledarna är superviktiga..jag har sett sådant på nära håll..när ledarna inte håller måttet..favoriserar i vissa fall och inte ger alla den chans dom förtjänar..
Men du ska vara glad för den tid som han lagt på sin idrott..det är sådant han bär med sig hela livet.
Morning! Men va´ trist!! Men som du säger; det är Bandyn som är förloraren. För övrigt har Anna här ovan skrivit precis som jag känner...
Styrkekramar!
Ragnvi