Tokförkyld och lite febrig nu i snart två veckor ... det tar på en. Stackars Qasper har inte fått ngn som helst motion under den här tiden så han är lätt understimulerad...
Hade ambitioner om att motionera i dag på morgonen som jag alltid brukar men orken fanns inte... kinderna kändes febrig och snoret är en aldrig sinande källa.... HUR mkt snor finns det ?

Jag tog uppletande ryggan och gick ut på åkrarna så Qasper skulle få ngnting att göra. Jag gjorde 4 rutor med totalt 10 föremål lite olika placerat i de olika rutorna.
Ingen konst om man heter Qasper :) Han kom in med alla föremålen väldigt fint och det är lite ovanligt när det gäller han... Han kan vilja "äga" dom en liten stund.
Sedan fick han leta godis som jag slängt ut på åkern. Så han var väl ganska nöjd när väl julfirandet drog igång.

Julen ja... det har varit många tårar idag och jag  tror att vi alla har haft en jäkla anspänning .....  Drygt 1 månad sedan syrran dog... mkt jobbigt att försöka vara glad och julpynta mm för barnens skull när man helst bara skulle vilja vara  ifred och slicka såren.
Vi överlevde och nu är julen "förbi" på gårdens skull. Vi har lösts upp och de äldre har gått hem till sig, de yngre fortsätter julfirandet med sina halvsyskon och jag... jag sitter uppkurad i soffan med Qasper och låter känslorna rinna över... skönt å släppa loss när man är själv. Har jag tur så får jag sällskap lite längre fram på kvällen.

I trimmet har det varit full fart och det har varit många många hundar som velat blivit julfina :) underbart<3
Nu ska jag vila i flera herrans dagar... det behöver jag nu :)

God Jul alla
 

Livet är inte lätt och ibland kan man undra varför ska livet vara så besvärligt... över lag har mitt liv i flera perioder varit oerhört tufft och inte varit lätt men jag har lärt mig väldans mycket om livet och hur jag fungerar.
Man kan tycka att det ska liksom räcka med motigheter men sista året är nog det värsta i mitt liv.
På mindre än ett år har jag förlorat min mor, barnens farfar, Kocco och min älskade syster.

Helst skulle jag vilja spola livet framåt fort som fan så man slipper känna så mkt känslor... Men allt har sin tid och tids nog känns det väl inte lika jobbigt.
Vissa dagar är riktigt bra så klart och vissa mindre bra.
Min stora glädje i livet har ju varit mina hundar och all träning och tävling. Jag har haft stora mål och det såg mycket lovande ett tag då vi blivit uttagen till Landslagets talangtrupp  i 1 år  men tyvärr så utvecklas inte Kasper som det var tänkt eller  jag drömt om. Hans rädslor, osäkerhet sätter käppar i hjulet ... Jag har precis accepterat detta och landat i att vi kommer inte längre än så här. Men jag älskar honom precis lika mycket ändå så klart.

Jag har fattat beslutet om att skaffa en valp så Kasper ska nu bli storebror... att gå från lillebror en gång i tiden till storebror... det blir grejer det.
Mer om lilla syster kommer ... :) hon är ännu inte tillverkad... så nu jäklar hålls det alla tummar och tassar att det blir något.
Ja... mitt liv går dock vidare trots motigheter...

Bjuder på en månbild....