kats

Livet är inte lätt och ibland kan man undra varför ska livet vara så besvärligt... över lag har mitt liv i flera perioder varit oerhört tufft och inte varit lätt men jag har lärt mig väldans mycket om livet och hur jag fungerar.
Man kan tycka att det ska liksom räcka med motigheter men sista året är nog det värsta i mitt liv.
På mindre än ett år har jag förlorat min mor, barnens farfar, Kocco och min älskade syster.

Helst skulle jag vilja spola livet framåt fort som fan så man slipper känna så mkt känslor... Men allt har sin tid och tids nog känns det väl inte lika jobbigt.
Vissa dagar är riktigt bra så klart och vissa mindre bra.
Min stora glädje i livet har ju varit mina hundar och all träning och tävling. Jag har haft stora mål och det såg mycket lovande ett tag då vi blivit uttagen till Landslagets talangtrupp  i 1 år  men tyvärr så utvecklas inte Kasper som det var tänkt eller  jag drömt om. Hans rädslor, osäkerhet sätter käppar i hjulet ... Jag har precis accepterat detta och landat i att vi kommer inte längre än så här. Men jag älskar honom precis lika mycket ändå så klart.

Jag har fattat beslutet om att skaffa en valp så Kasper ska nu bli storebror... att gå från lillebror en gång i tiden till storebror... det blir grejer det.
Mer om lilla syster kommer ... :) hon är ännu inte tillverkad... så nu jäklar hålls det alla tummar och tassar att det blir något.
Ja... mitt liv går dock vidare trots motigheter...

Bjuder på en månbild....