Lite gobilder
Mera Sprakla
Sprakla
Ny familjemedlem
Så mycket jobbigt som har hänt i mitt liv de sista åren att man har liksom ingen ork över. Men jag var tvungen att rycka upp mig och visa min nya familjemedlem <3
Min alldeles egna Reducks Fröken Sprakfåle <3
Nu har jag bara haft henne sedan i måndags (28 april) så jag känner henne inte så väl MEN hon har visar upp en energi, lekfullhet, busighet mm En riktig Sprakfåle :)
Nu har hon inget smeknamn ännu... hade ngr fina på gång innan jag fick hem henne men de passar inte hennes personlighet riktigt.
2013/2014
Här började de skjuta vid ca 15 tiden.
Jag hade förberett honom genom att prata med honom, blanda droppar, motionerat på morgonen, tränat spår på fm och sedan ett "korv" letande hemma på vår åker och träningsplan där han fick jobba ytterligare 20 minuter kanske mera, dessutom lånat hem 2 skottsäkra hundar som skulle skänka ett lugn....
Efter första "skottet" han hörde och det var under själva korvletningen blev han rädd och drog hem. Sedan kunde han inte koppla av. Han for som en skållat troll så jag fick koppla honom för att förhindra utbrotten och att han skulle öka i stressen. Men ingenting hjälpte,
Jag testade thundershirtwrap som många hundar blir lugna av ( detta är lånad bild, ej kasper)
Det hjälpte heller inte, till slut när klockan var 16,30 gav jag honom Valerina som man tydligen kan ge sina djur. Han fick 3 st tabletter men tyvärr så hjälpte inte det ....
Han flydde så fort han fick chansen. Han gömde sig i våra garderober, han försökte till och med krypa in i tvättmaskinen.
Till slut stängde jag in honom i hans stora resebur som vi har när vi är på träningsläger. Han accepterade att ligga där MEN han var jätterädd hela tiden....
För honom var det en så mkt bättre lösning än att vara lös och springa runt och gömma sig i ngr sekunder för att sedan byta ställe. Koppel hjälpte honom inte alls som det gjort tidigare år. Hans rädslor är så mkt värre.
När vi gick och la oss så trängde han sig in i min garderob och där låg han hela natten. När vi klev upp så vågade han nästan inte lämna rummet. Väl ute gjorde han ifrån sig och han verkade vara nästan som vanligt.
Väl inne igen så har han legat... orkar inte ens tigga när jag käkat... Han är så mentalt trött !
Han har aldrig någonsin varit så trött mentalt inte ens efter alla våra läger med hård träning både mentalt och kroppsligt som nu. Stackars lilla hund.
Idag ska vi bara gå en lugn promenad i skogen för å se om han kan rensa bort lite tråkigheter från kroppen.
Ett glädje ämne är i alla fall att jag väntar tillökning i familjen... Qasper ska förhoppningsvis bli storebror till en jaktgoldentik... bara att hålla tummarna... hon ska förhoppningsvis tillverkas i slutet på denna vecka <3
God Jul
Hade ambitioner om att motionera i dag på morgonen som jag alltid brukar men orken fanns inte... kinderna kändes febrig och snoret är en aldrig sinande källa.... HUR mkt snor finns det ?
Jag tog uppletande ryggan och gick ut på åkrarna så Qasper skulle få ngnting att göra. Jag gjorde 4 rutor med totalt 10 föremål lite olika placerat i de olika rutorna.
Ingen konst om man heter Qasper :) Han kom in med alla föremålen väldigt fint och det är lite ovanligt när det gäller han... Han kan vilja "äga" dom en liten stund.
Sedan fick han leta godis som jag slängt ut på åkern. Så han var väl ganska nöjd när väl julfirandet drog igång.
Julen ja... det har varit många tårar idag och jag tror att vi alla har haft en jäkla anspänning ..... Drygt 1 månad sedan syrran dog... mkt jobbigt att försöka vara glad och julpynta mm för barnens skull när man helst bara skulle vilja vara ifred och slicka såren.
Vi överlevde och nu är julen "förbi" på gårdens skull. Vi har lösts upp och de äldre har gått hem till sig, de yngre fortsätter julfirandet med sina halvsyskon och jag... jag sitter uppkurad i soffan med Qasper och låter känslorna rinna över... skönt å släppa loss när man är själv. Har jag tur så får jag sällskap lite längre fram på kvällen.
I trimmet har det varit full fart och det har varit många många hundar som velat blivit julfina :) underbart<3
Nu ska jag vila i flera herrans dagar... det behöver jag nu :)
God Jul alla
Solen går upp varje dag...livet går vidare
Man kan tycka att det ska liksom räcka med motigheter men sista året är nog det värsta i mitt liv.
På mindre än ett år har jag förlorat min mor, barnens farfar, Kocco och min älskade syster.
Helst skulle jag vilja spola livet framåt fort som fan så man slipper känna så mkt känslor... Men allt har sin tid och tids nog känns det väl inte lika jobbigt.
Vissa dagar är riktigt bra så klart och vissa mindre bra.
Min stora glädje i livet har ju varit mina hundar och all träning och tävling. Jag har haft stora mål och det såg mycket lovande ett tag då vi blivit uttagen till Landslagets talangtrupp i 1 år men tyvärr så utvecklas inte Kasper som det var tänkt eller jag drömt om. Hans rädslor, osäkerhet sätter käppar i hjulet ... Jag har precis accepterat detta och landat i att vi kommer inte längre än så här. Men jag älskar honom precis lika mycket ändå så klart.
Jag har fattat beslutet om att skaffa en valp så Kasper ska nu bli storebror... att gå från lillebror en gång i tiden till storebror... det blir grejer det.
Mer om lilla syster kommer ... :) hon är ännu inte tillverkad... så nu jäklar hålls det alla tummar och tassar att det blir något.
Ja... mitt liv går dock vidare trots motigheter...
Bjuder på en månbild....
Underbara natur
Gårdagen bjöd på en jättehärlig 5 timmars lång vandring i skogen !
Mys vid strannastugan :)
Fina hälsingland :)
När jag står där uppe på toppen vill jag testa min zoom på kameran. Kan jag hitta vår gård? Se och häpna!
Första bilden står jag på rampen uppe på toppen, den andra står jag på samma ställe och zoomat in gården :)
Vackra Hälsingland med de blånande bergen :)
Student och 50 år
GoQasper och jag tränar vidare på hans känlsor... att jobba med ett känslominne är inte så lätt men vi försöker och det ser riktigt bra ut vissa dagar.
Sonen har tagit studenten. Han har jobbat på otroligt bra detta året och fått MVG i alla ämnen han läst i år. Han fick dessutom ett stipendium för bästa ekonomielev. Jätteroligt och ett stort grattis min son, jag är så stolt <3
Sommaren rullar på och jag har som vanligt ingen semester utan detta är ju högsäsong i trimmet så det är bara å bita ihop och försöka njuta av kvällarna,,, så mera varma, soliga och blåstfria kvällar tack :)
Lite bilder... två småkillar sitter och pratar :)
Norgematchen....
Det är i slutet av maj redan, tiden rusar fram så fort så fort.
Jag och Qasper har varit i Norge och tävlat i en lydnadslandskamp mot de norska "talangerna".
Så otroligt spännande och häftigt att få träna att tävla i en landskamp.Att få känna lagandan, att hjälpa till å stötta och hejja på allihopa och att själv få hjälp och stöttning.
Vi alla vill ju ha hjälp på olika vis inför och efter en tävling... så himla kul och vilken upplevelse :)
Vi har stora problem då goQasper blivit så ängslig och orolig och behöver så mkt bekräftelse av mig under en tävling.
Efter lägret hos Svartberg i början av maj tror vi att vi fått till en lösning... en plan utformades och den följer jag.
Han har gjort stora framsteg och jag bestämde mig för att deltaga i kampen...
Jag är så lycklig då jag själv gjorde min allra bästa tävling någonsin. Jag skötte mig och jag fick Qasper att gå bättre än på länge länge. Han var dock obekväm och orolig ute på plan MEN han gick inte ner sig utan var glad och han ansträngde sig så fint. Det blev tyvärr de yttre omständigheterna som avgjorde. Han orkande inte hålla ihop mentalt och blev så störd av omgivningen.
Nu har jag ännu mera att träna :)) Sedan han kastrerades har han blivit så mkt bättre med allt nosande osv MEN hans oro och ängslighet har blivit värre.
Jag har aldrig hört talas om detta problem men inom loppet av ngr veckor har jag hört många som fått problem efter kastration både på tik och hane. Är hunden inte mentalt trygg utan har rädslor mm så blir sånt värre....
Så nu har man lärt sig ngt nytt....igen :)
Vi har flyttat vårt mål till framtiden och under tiden ska vi träna väl. .
Mitt älskade Australien <3
Tappra läsare :)
Min mor dog ju 2 december, mina barns farfar dog den 25 december. Trots detta bestämde Jag och mina barn att fullfölja vår resa. Vi sörjer ju inte mindre våra kära bara för att vi reste... Så vi drog till min dröm - Australien... den 28 december.
Vi har haft underbara veckor och jag återkommer med bilder och lite berättelse om hur vi haft det.
På väg hem från Arlanda får vi reda på att min älskade syster ligger inlagd... mkt svårt cancersjuk. Finns ingen bot.
Allt rasade, blev bara så för mkt. Hur hanterar man detta.?...
Livet är inte snällt och rättvist alla gånger och man får sig EN rejäl funderare på sitt eget liv.
Kramar om och var rädd om er
Boka tid redan NU.
Så boka tid redan nu så ni slipper vänta allt för länge.